I dag var det dags att åka iväg för Camillaträning 2. Eftersom vi släppte hästarna i sommarhagen i går kväll befarade jag trött häst med uppsvälld gräsmage. Så jag var ner och tog in honom några timmar innan så han skulle få vila och "prutta ur magen lite" Fast han såg inte så farlig ut faktiskt. Han gillade inte att stå inne själv tror jag för lite avstängd var han.
Fixade med bil o transport och så var det dags att lasta. Nej sa Ville det vill jag inte. Jag ska gå ut till dom aaaaaaandra!
Så jag fick hålla på en stund. Han gick upp på rampen men inte längre. VAr själv idag så jag kände att nu flyger träningen i väg. Men så plötsligt så gav han väl upp och gick på. Allt som allt så tog det en kvart. Inte hela världen men jag gillar inte att problemet finns. Bara att ta tag i lastträningen igen. Jag skulle vilja kunna skicka in honom men jag vet inte om det är nån bra idé att börja strula med det nu. Kanske blir det mycket värre då och nu VILL jag verkligen inte hindras av detta för att komma vidare med ridningen.
Nåväl, iväg kom vi ju. Camilla ringde o sa att hon var lite sen, det passade ju bra eftersom jag oxå var det. Då han jag i alla fall rida fram en liten sväng innan. Pigg o glad häst, inte betesseg.
Jag försökte förklara för Camilla vad det är jag inte får grepp om. Hittar inte riktigt känslan när jag ska göra vad. Så vi fortsatte där vi slutade förra gången men med ännu mer betoning på att jag ska hitta rätt med min kropp. Jag har svårt att skilja ut hjälperna och kunna ge en hjälp separerad från en annan. T ex om jag tar en förhållning på ene tygeln så vill jag gärna klämma till med motsatt skänkel. Osv.
Så vi jobbade mycket med att hitta mitt säte så att jag kan utgå från det istället för att vara så fokuserad på händerna. Och banne mej, när jag kommer i balans och får kontakt med honom genom sätet så blir det ju så mycket enklare. Fast jag tappar ju bort mej rätt fort förstås.
Mot slutet så fick vi till riktigt ok några varv. Noga med att sakta av och ge tygel då. Han stretchar framåt neråt bra då.
Sen var det det där med att ta tygeln igen. Då lägger han ju allt tryck emot och drar med mej. Här MÅSTE jag komma ihåg att hålla kvar och sitta. Det är han som ska inrätta sig efter ramen, inte ramen som ska anpassa efter honom. Men det är svårt. För samtidigt som man måste hålla kvar så får man ju inte bli stum i handen.. Det får jag inte ihop riktigt. Mina övningar med 5 steg halt, 5 steg fram, 5 steg trav osv tyckte hon var bra, bara jag är noga med att ta förhållningarna med sätet och inte bara i handen. Lätt som en plätt *not*
Jag är nöjd med dagens pass, och Ville stretchade ut fint när vi avslutade. Fick slarva lite med avskrittningen tyvärr eftersom jag gärna ville ha Camillas hjälp att lasta.
Han gjorde likadant nu. Upp på rampen, backa av eller gå på s.idan. Men även här var Camilla bra att ha, lugn o konsekvent. Så det tog nog bara 10 minuter :)
Preliminärt bad jag henne komma till oss i Räfsja nästa onsdag kväll. Ska kolla om det är några fler som vill vara med. Vill inte att det ska gå så långt mellan gångerna nu, bättre att försöka komma så långt att mina egna ridpass kan bli lite effektivare.
- Rörlig hand men inga stora tag, få känslan igenom armen och inte i handen.
- Rid med sätet men var stilla när allt är ok.
- Tänk på höfterna, ytter höft måste fram. Hela kroppen ska följa spårets böjning. Från huvud ner till bäcken. Jag konstaterade att jag gjorde precis tvärtom. Körde fram vänster höft och bak ytter. Är det konstigt om bakdelen då vill gå in.....nae.
- Försök att separera hjälperna. Bara för att man tar ett tygeltag behöver nödvändigtvis inte alla andra kroppsdelar hitta på egna saker.
- Måste få honom lite rappare att reagera på skänkeln känner jag.
Nu regnar det. Bra det behövs, gräset växer dåligt i hagen.
Over and out
