Böckerna

Det här är böckerna som jag sitter och hänger över med näsan :)

Uppdatering från min resa i Integrerad Ridkonst

Igår när jag gick igenom Ville blev jag glad, plötsligt såg jag att han ändrat sig. Börjat fylla ut runt manken, lilla svackan mellan hals o manke i princip borta. När jag longerade släppte han ner korset på vänster sida lite då o då viket jag tolkar som ett postitvt tecken på att musklerna där inte är i konstant spänn. Han var i princip ren i hö varv och med fint framåt neråt sök.Ställer upp sig med jämna framben mycket oftare. Överhuvudtaget så var det lite mer lätthet i rörelserna.
Läser ju mycket teori nu och framförallt har Karen Blignaults böcker gett mig mycket ny kunskap och jag känner att jag är på väg att börja förstå hur saker och ting hänger ihop. Och först då blir det möjligt att fundera över hur träningen ska ske och inte bara mekaniskt göra som man brukar
Tänket med Ville sen jag kom hem från kursen förra gången har varit att skippa ridningen och istället jobba från marken för att få igång ryggen och magaktiviteten på honom. Att det är bogarna som behöver lossas och inte lägga så stort fokus på bakkärran. 
Jobbet jag gör går ut på att han ska vara rak i framänden, alltså huvudet mitt framför bringan och följa linan. Då kan jag med små förhållningar påverka hals o nacke men utan att ge honom något att hålla fast i. Gör jag inget ska han gå rakt fram. En volt blir då jättemånga små raksträckor med en liten riktningsförändring vid varje förhållning och en liten förlängning av yttersidan. Lite eftergift i ganaschen vill jag ha och det funkar till vänster men till höger motställer han så där är det extra viktigt att inte skapa mer spänning genom att hålla fast. Någon med mer timing än jag kan säkert forma mer men jag har väldigt lätt för att hänga fast i handen så då är det bättre att ta små steg i taget och jobba med känslan.
Då och då kan jag gå in till staketet och jobba med lite stretch i utsidan utan att han kan svänga undan med bak.
Jag ska testa att longera enligt Klaus och Gabriele Schöneich dvs med en rundkorall med dia ca 11 m. Måste bara hitta nåt bra ställe att ställa upp den så jag slipper bygga varje gång. I brist på den sätter jag upp en ruta på banan ibland.
Jag har oxå jobbat mycket i stallet med hans kropp. En hel del Ttouch och övningar för att öka kroppsuppfattningen. Maglyft och uppställning med ett ben i varje hörn. DET är svårt. Rättar man ett åker ett annat ut. När jag har fått honom uppställd jämn jobbar jag med små viktförskjutningar utan att han ska flytta på sig. Han tappar lätt balansen och vill ställa ut ett ben. Jag försöker oxå hitta punkter i muskulaturen där jag känner att det hänger ihop med något annat och få lite rörelse genom att trycka eller knåda lite. Spännande. 
Ville är förste vakthavare i hagen och nu har vi ändrat lite och genast blir det svårare för honom att koppla av inne. Så då får jag släppa lite på kraven, annars blir vi osams. 

Segment 2 IRK dag 1

IRK IX Remix Segment 2

Dag 1 Måndag

Samling och genomgång vad alla gjort sen sist. Sedan dags för första tidpasset som då är helt i egen regi. Vi rider ett par i taget och de andra tittar på och ger sedan feed back. Det är nästan det svåraste på kursen tycker jag. Att följa någon annan och sedan ge feed back. Den ska vara i positiv anda. Jag tycker inte jag kan tillräckligt för att säga nåt vettigt men det är lite bra att vara tvungen ändå.

Eftermiddagen var desto mer spännande! Fysioterapeut Helene Stridbeck föreläste först om hästens hältor och hältdiagnostik. En bra sammanfattning hittade jag i den här länken. http://youtu.be/k-UH82ftVgw

Hon pratade också om träning och återhämtning. T ex en trav häst går kanske 2 hårda jobb i veckan och vilar resten av dagarna. Med vila menas då vanligen aktiv vila, dvs skritta eller jogga lite lätt, rida ut osv. Helvila då? Hellre flera korta än en lång. På 14 dagar tappar den inget, man kan i princip börja där man slutade. Trän lite både uppåt och neråt  i svårighetsgrad.

Ridhästar går ofta mer. Här råder ofta föreställningen att en häst måste gå 5-6 dagar i veckan. Men det är då som slitaget kommer. Efter ett hårdare pass behövs vila, men även här då gärna aktiv vila. Återhämning är a och o för en hållbar häst. . 

Sen var det dags för praktisk genomgång av vår hästar, en i taget. Hon hittade nåt på alla men att man hittar något behöver inte vara liktydigt med behandling eller vila. Men vet man vad man har så kan man anpassa träning/aktivitet efter det.  Vi hade två stycken hö framben som inte var helt fräscha, och några bakknän.  Imponerad över hennes blixtsnabba uppfattningsförmåga.

Ville: Det som hon omedelbart slog ned på var hovarna. Byt hovslagare typ. För långa tår, för små hovar. Oregelbundna strålar, trakterna lite understuckna. Vä o hö lite olika.

Tårna och olikheten är jag medveten om och brukar tjata lite om men tydligen inte tillräckligt. Det behövs större utlägg så att hoven kan växa, ta tillbaka tån och få tillbaka den så trakterna blir upprätta istället för understuckna.  Var också obalans i höjdled. Han får svårt med överrullningen vilket gör honom snubblig och att bakbenen inte får plats. En stor bov i hans bromsproblem som jag kommer till senare.  Hjälp säger jag. Hon föreslog att åka till en klinikhovslagare en gång för att få en ”mall” och om det går sen diskutera med hovis för att få rätsida på det.

Sen har vi då hö fram som ju inte heller det är någon överraskning. Han är stelare i när hon böjer kotan. Blev mjukare efter rörelse men då reagerade han å andra sidan lite när hon böjde den igen. Kanske finns det något därinne som han har avlastat och därmed fått en sämre rörlighet. Gärna testa att bedöva och se om det blir skillnad. Hon pratade om olika ledpreparat tidigare och menade att hon sett positivt utfall med MSM även om det inte finns någon vetenskaplig grund för det. Dessutom lär det finnas en vet som sprutar nån typ av botoxliknande hyaluronsyra och får jättefina resultat. Den vanlig hyaluronsyran ger oxå mycket bra resultat men har väldigt kort varaktighet, bara några dagar.

Mina tankar om detta: jag tar ett snack med hovis nu för hon ska komma rätt snart och väntar med klinikbesök. Det kommer inte att bli så mycket hårda pass framöver med dåligt underlag och semesterresa så jag vill inte sätt igång nåt. Han får i övrigt omdömet en fräsch 20-åring som har mycket rörlighet och smidighet. Vilket är det som både gör det svårt och lätt för honom. Mer om det framöver. Återkommer med dag 2

20 år

Nu går min älskade pålle in på sitt 20:de år. Tack Annika Averland för att du hjälper mig att hålla honom nöjd o glad med pyssel och roliga uteritter. Dessutom finns några viktiga människor som gjort och gör mycket för att jag fortsätter tycka att det är roligt och att vilja lära mig mer. Marita Björk som en gång kopplade ihop mig med Camilla Björkman. Många roliga träningar och utflykter på intressanta clinics o föredrag. Matilda Andersson som förmedlade kontakt med Lotta Månsson och hennes underbara lektioner. Christina Drangel och hennes utbildning i Integrerad Ridkonst som är ett pågående äventyr. Och det konstigaste av allt, Lindah Nilsson och något så märkligt som ridundervisning på nätet.

Men utvecklingen går långsamt. Varför? Borde ju vara superduktig vid det här laget. Så mycket träningar och clinics jag varit på. Läser och kollar nätet gör jag ju oxå mycket. 

Svaret är enkelt: för lite ridning och för långa uppehåll. Varken jag eller Ville kommer över tröskeln och kan bygga vidare utan det är ständiga igångsättningar och uppbyggnad efter uppehåll. och då blir ju nästa fråga: varför då?????

Kan inte skylla på skador för vi har varit förskonade från några allvarligare sådana genom åren. Kan inte skylla på dåligt underlag för sedan ett par år finns ridhus på perfekt skrittavstånd. Och trailer har jag så det är inga problem (eller nu har det blivit problem eftersom Ville inte längre tycker det är ok att gå på) att åka iväg om det skulle behövas. 

Vad ska jag skylla på? 

Tja det brukar ju alltid handla om skit i sadeln om det inte funkar på hästen och det är väl så det är även om skiten inte kommit upp i sadeln. Det här är något som jag borde jobba med, ridningen fixar jag säkert bara det blir tillräckligt mycket av den. 

Så ta ett tag i och bena ut exakt vad det är som är spärren. Brukar skylla på rädsla men det är nog inte hela sanningen. Ska jag jobba honom, är det ok att kontrollera, borde han inte får lalla omkring lite? OM jag jobbar honom, hur hantera ev motstånd, osv. Sammanfaller det med alla mina andra rädslor, ska jag söka professionell hjälp i största allmänhet för detta? KBT? När nu ridning är det roligaste jag vet så borde det ju verkligen tas på allvar och inte bara viftas bort av mig
. 
En sak som jag kommit på nog är något att jobba på: att lära mig minnas de bra sakerna. När det varit en skön ridtur i skogen, varför kommer jag inte ihåg det. Bara de katastrofsituationer som jag inbillar mig ska hända. Inte bara i ridningen, det gäller allt. Hur ofta har jag ramlat av cykeln och fått gruskorn under knäskålen? Aldrig. Ändå är det det som jag hela tiden väntar på osv. 

Så ja, det finns en del att jobba på. Låt mig få njuta av Villes sista år på ett fullödigt sätt. 

Tteam med bommar

I dag skippade vi ridningen och körde arbete från marken. Jag ville prova lite på de Tteam övningar som vi gjorde på kursen och därefter longera lite, det var länge sedan.  Bar alltså fram bommar och gjorde två formationer. Den ena, en liten solfjäder tänkte jag använda på slutet också vid longeringen. 

Så här byggde jag:

Ville ikläddes grimma med Tteam kedja. Vi testade detta på kursen men jag har inte provat själv innan. Meningen är att lära hästen svara på signaler och inte ramla iväg själv. 

Så vi började lite med att gå rakt fram och stanna och starta. Det är lite annorlunda för Ville eftersom jag i princip har lärt honom att följa. Här ska han då lyssna på signalen stanna fast jag fortsätter ett par steg till. Det är alltså viktigt att inte själv stanna förrän hästen har gjort det. Samma visa vid igångsättning. Logiskt när man tänker på det. Om man ställer hästen på gången t ex så är det ju bra om den står kvar fast man avlägsnar sig.

När detta funkade så gick vi in i serpentinen. Det här skolar signalerna. Det går säkert att gå före och hästen följer med men här gäller det att i princip ta ett steg i taget så att kroppen vet vad den gör. Jag noterade skillnaden på höger och vänster sida. När jag var på hans högra sida så blev det helt klart mycket svårare. Stanna gick inte utan att sväng ut bakdelen. Starta blev ofta fel, det blev liksom fel ben som gick iväg. 

När vi jobbat med detta ett tag så bytte jag till kapson för lite longeringsarbete. Började till vänster och det är helt klart hans bästa varv. Skumt eftersom jag upplever det som svårast att rida. Tål att fundera över. Här fick vi till joggen som väl är ungefär det svåraste Ville vet. Bra spårning. Och ett muskelspel som jag inte tidigare sett. Både över ryggen och magen. Me like. Höger inte lika bra, blir springigt och mer svårreglerat. Teorin på det är att till vänster jobbar han med vänster bak vilket är hans bärben. Till höger blir det svårt eftersom höger bak är ett påskjutsben. 

Jag är väldigt nöjd med detta passet. Jag följde planen, Vi blev aldrig osams, tvärtom. Jag upplevde oss samarbeta bra. 

Sen blev det lakritsburk och vila en stund i boxen medan jag bar undan allt från banan. Jag gjorde även ett par Ttouch grepp på bakbenen innan han fick gå ut igen. Bra pass :)

Lotta-träning

Idag vara det dags för Lotta att komma. Det var ett tag sedan, det blev inställt förra gången. Och sedan dess har det ju hänt en del. Genomgången häst, ny sadel, första omgången på IRK (CD kursen) avklarad.
Det betydde mycket snack, och idag vi tränade inte några särskilda grejor utan jag red omkring lite som jag brukar när jag rider själv och så flikade Lotta in lite kommentarer här o där. Och Ville var där! Fast jag snackade en del, fast jag tappade fokus ibland så känns det verkligen nu som om vi kommet till ett läge där vi jobbar tillsammans från början Ville o jag och det inte tar ett pass och  blir ok när  lagom när man ska avsluta.
Mitt mantra "sitt kvar" börjar ge utdelning. Reflexen att lätta ur sadeln när det kör ihop sig är inte riktigt lika stark. Och då går det ju fortare att komma tillbaka så klart.
Hur som helst så tyckte Lotta att det hänt mycket med oss. Ville såg bättre ut i överlinjen, har fyllt en del i lårmuskulaturen osv. Jag kan sitta lugnt, har mer kontakt med mina ben, skänklarna jobbar åtminstone ibland ;) Det jag själv känner är att jag nu kan känna in att det finns två rygghalvor, att lite då och då så kommer faktiskt bakbenen in under och liksom lyfter mig. Idag sa Lotta även att han lyfte fram, det är dock en känsla som jag inte riktigt hittar själv ännu men det kommer säkert. Tar tid att lära gamla hundar och tanter att sitta :)


Och när man varit duktig får man vara olydig och äta direkt ur säcken med tränset på.

Foderföreläsning

Var på en intressant föreläsning igår, anordnad av nystartade Väddöortens Rid och Körklubb. Veterinär och doktorand Sanna Truelsen-Lindåse från SLU berättade om foder och dess påverkan på våra hästars hälsa. Här några stolpar.

Saknar streckreceptorer vilket betyder att mättnad inte styrs av hur mycket hästen äter utan hur länge. Dessvärre något som dagens hästhållning ofta har svårt att tillgodose. Lite mat ofta. Småmaskiga nät var ett tips. Ingen nyhet men tål att upprepa.

Viktigt med analys. Se till att få sockerhalten utredd, det ska vara WSC och inte NIR. Steg 1 se till att det blir minst 1, helst 1,5 kg grovfoder TS per 100 kg häst. När det är uppnått får man se vad som behöver kompletteras. Var väl inte så ny info egentligen. En häst som ska bantas kan gå ner till 70-75% av behovet TS inte mer. Sett ur sockerhaltsynpunkt ligger ofta hösilaget lägre, och lämpar sig därför till IR hästar. Blötläggning har tveksam effekt.

Sent skördad betyder inte sent på säsongen utan sent ur plantans synvinkel, den botaniska åldern. vilket ju på en första skörd kan vara i juni t ex.

Fång är en diagnos som ingår i flera sjukdomar. Särskilt berördes här EMS och PPID.

EMS-fetma både generell och regional. Insulinresistens
PPID - ofta äldre, onormal hårrem, bukig, fettpaddar, fång, svettningar mm. PPID kan medicineras med dopaminhärmare. 85% av hästarna blir då bättre och kan troligen gå på bete när man uppnått balans.

Bra info finns att läsa på http://www.hastsverige.se/metabolism.html