I vänster varv måste höger höft fatta att den ska följa med framåt. Det är ju så självklart men nästan omöjligt. Jag gör tvärtom och då är det ju inte så konstigt om vä bak vill röra sig slutamässigt. Shame on me som glömt hur vi kämpade med det på CR kursen förra sommaren.
Plötsligt fanns takten, lyhördheten och jag kunde i lugn o ro slappna av i handen och i princip bara rida på sätet.
Underbart. Jobbigt sa Ville men var väldigt tillfreds och skrittade av honom under mycket pust o frust.
Nyckel två var lång framridning, med noggranna hjälper, disciplin i överlivet och att hela tiden tänka på att inte spänna i armarna.
