Varit iväg på träning i kväll och det känns inge bra alls. Bara som att jag rider in spänning i Ville och tvingar honom snurra runt i en evig karusell.
Jag förstår verkligen inte vad det är jag är ute efter. Eller jo, dom få stegen som blir bra känner jag igen. Men HUR jag ska komma dit och HUR jag ska korrigera fattar jag helt enkelt inte.
Det känns som att det funkar hyfsat bra när jag rider själv, men inte när jag kommer till träningen. Rätt ok i början, känner in och får honom att slappna av. Men ju längre vi håller på, ju sämre blir det. Till slut sitter jag med spända händer som far omkring och lever sitt eget liv. Kroppen faller ihop och jag har ingen aning om var jag är. Ligger två steg för sent hela tiden.
Rid på innern, halvhalt på yttertygel, ingen ytterskänkel. Inner skänkel jobbar men bara om han går emot i handen. Eller hur var det nu?
Just nu känner jag mej bara gråtfärdig och undrar om jag nånsin ska få ihop det här så man kan lämna det eviga snurrandet och rida lite roliga övningar.
2 kommentarer:
Kom på typ 4 olika kommentarer till det direkt och kunde inte välja bara en så det här kommer kanske låta lite rörigt! :)
För det första tycker jag det är rätt typiskt att man rider sämre för instruktör, då ska man både lyssna och känna samtidigt. Sedan är det väl helt enkelt så att du blir trött! Om det går hyfsat i början och sedan sämre och sämre låter det ju helt enkelt så. Kanske inte trött fysiskt men trött i huvudet!
Det är nog inte bättre än att du får streta och streta tills det löser sig. Tillslut kommer hjärnan orka med alla samtida kommandon. Du kanske har din lägsta punkt nu? Inom nästan all sport utom ridning är det ju väl omtalat att när man startar upp med något kommer det gå bättre och bättre fram till den punkt när man plötsligt inte kan nått längre (känns det som). Den fasen är det bara att pina igenom för när man tar sig ut på andra sidan går det bättre igen.
Sedan tycker jag du är väldigt hård på dig själv! Vi andra som sett dig då och då tycker det ser fint ut så du är nedröstad! ;) Kanske lite mental träning skulle vara nyttigt, så du blir snällare mot dig själv? Uppmuntra och peppa dig själv istället för att såga. Man ska inte ta skit ifrån nån, särskilt inte sig själv! Jag vet för jag är bäst på att vara riktigt elak och bitchig om min egen ridning, är därför jag är så mycket ute i skogen. Inte kul att rida på banan med en som rackar ned på en hela tiden fastän man gör sitt bästa. Och jag kan ju inte slänga ut mig själv heller, bara träna bort de där tankarna.
Sedan vill jag slänga ur mig ett klyschigt citat som ska bli mitt nya slagord; "Den bästa vägen ut är alltid igenom". Läste det i någon hästbok och det inspirerade mig iaf.
Hoppas det känns bättre idag! =)
Tack Grepen, kloka ord. Och idag med lite distans så känns det bättre. Så det är klart att jag inte ger upp. Trots allt så är det ju det roligaste som finns nästan att åka iväg o träna. Är så glad att jag äntligen kommit igång igen. Och självklart fattas det jättemycket muskler och ork, har ju inte ridit men nån större frenesi på flera år.
Skicka en kommentar