Det betydde mycket snack, och idag vi tränade inte några särskilda grejor utan jag red omkring lite som jag brukar när jag rider själv och så flikade Lotta in lite kommentarer här o där. Och Ville var där! Fast jag snackade en del, fast jag tappade fokus ibland så känns det verkligen nu som om vi kommet till ett läge där vi jobbar tillsammans från början Ville o jag och det inte tar ett pass och blir ok när lagom när man ska avsluta.
Mitt mantra "sitt kvar" börjar ge utdelning. Reflexen att lätta ur sadeln när det kör ihop sig är inte riktigt lika stark. Och då går det ju fortare att komma tillbaka så klart.
Hur som helst så tyckte Lotta att det hänt mycket med oss. Ville såg bättre ut i överlinjen, har fyllt en del i lårmuskulaturen osv. Jag kan sitta lugnt, har mer kontakt med mina ben, skänklarna jobbar åtminstone ibland ;) Det jag själv känner är att jag nu kan känna in att det finns två rygghalvor, att lite då och då så kommer faktiskt bakbenen in under och liksom lyfter mig. Idag sa Lotta även att han lyfte fram, det är dock en känsla som jag inte riktigt hittar själv ännu men det kommer säkert. Tar tid att lära gamla hundar och tanter att sitta :)
Och när man varit duktig får man vara olydig och äta direkt ur säcken med tränset på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar